det var den sommaren ...
vet inte ens vad jag ska säga, blir bara så less. när till och med min gräns är nådd...
känns sådär kul att knapra när man får störda biverkningar också. och har de inte hjälpt hittills, varför skulle det bli bättre efter en hel sommar med inflammationsdämpande värktabletter? känns bara som ingen tror på mig...
och bara för att jag är bra på att bita ihop så betyder det inte att jag inte har ont... konstant... dunkande, svullet huvud och känns som örat ska sprängas... bara för att det inte syns... så känns varje tugga jag tar som tusen knivar i käken. när man inte ens kan njuta av en av ens absoluta favoritsaker här i livet, då är min gräns nådd.
