ibland måste man erkänna sig besegrad.
hålla huvudet högt och ta ett steg tillbaka, säga nej, andas och inse att "jag klarar inte det här, jag måste göra något annat". lugnet som infinner sig efter det är obeskrivligt, när stressen försvinner, lättnaden är gudomlig. det är inte ett nederlag, att "misslyckas", är mänskligt, jag ger upp för mig egen skull. det är en lärdom. och jag gör inte om samma misstag två gånger.
nästa vecka har jag mitt första egna Xtremefit-pass.
och nu är det party igen.
förresten har jag bytt favoritlåt. puss.
