Lisa Roivas Träning

är det någon som känner att jag skriver väldigt mycket om musik ? ni har uppfattat det rätt , det är mitt allra största intresse , det jag brinner för , älskar att studera , analysera & njuta av , får mig alltid att mår bra eller gråta . gåshud när någon tex går vidare eller gör det jag själv drömt om sedan jag var liten , eller bara en stor förebild för mig gör något som imponerar på mig . drömmer om att själv få syssla med det & ge samma sak jag känner till andra.

började spela keyboard , kommer inte ihåg hur gammal jag var , men måste varit kring 10-årsåldern. kom inte så långt o la av rätt snart efter men lärde mig läsa noter o var tonerna sitter o kan än idag läsa av o spela hyfsat bra, tyckte det var roligare o öva hemma än att va på lektionerna. kanske skulle ta upp det igen ?

sjungit sen så länge jag minns, hellre än bra, var ett tag i högstadiet jag uppträdde o var väl tillräckligt bra för kören, sjöng högt när jag var ensam hemma o spelade in migsjälv o både familj o vänner trodde på mig. men sen var det väl någon som sa något elakt, jag fick annat att tänka på o nu är min röst förstörd. att gå till en sångpedagog o få orning på det igen, lycka, för det tror inte jag är omöjligt. hoppet är det sista som lämnar människan..

fick en gitarr en jul för ett par år sedan, syrran lärde sig spela direkt men jag har inte riktigt tagit tag i det. hur svårt kan det vara ? det står iaf överst på min att-göra-lista om man skulle råka få ett tag över.

skriva texter och så har jag aldrig gjort, någon sådär ligger säkert bland alla gamla teckningar, jag är inte så kreativ av mig, men älskar att skriva, så det skulle nog kunna reda sig.. sen att jag kan varenda låttext till förmodligen varje låt som är värd att kunna texten till är en annan dold talang <3

att kunna hantera nervositeten blir nog svårare än allting jag någonsin utmanat migsjälv att göra , även ett senare poblem ...