Lisa Roivas Träning

uppdrag granskning

whats up med den deppdokumentären ? har inte sett hela nu så ska inte uttala mig för mycket, men med sorlig musik i bakgrunden. det var en av den lyckligaste tiden i mitt liv vissa stunder :) det var då jag mognade, blev mer vuxen, insåg vad det viktiga i livet är, fann en borttappad del av migsjälv.
självklart blir vi utnyttjade som arbetskraft o tar jobben som norrmännen inte vill ha, för vi är unga o allt vi vill göra är att jobba o tjäna pengar så vi kan sticka ut o se resten av världen. men är man för dum för sitt eget bästa blir man uttnyttjad o lurad i sverige oxå. och i Norge finns det jobb, ruggigt bra betalda jobb, men vill man ha dem får man slita. o utnyttjandet av arbetskraft sker överallt, vilka jobbar med jobbet som vi svenskar ratar.. ?
att bo på svenska föreningen är ett äventyr i sigsjälv. det är slitet, det är inte alltid dom håller vad dom lovar med att laga grejer osv och dom tar ockerhyror, men det är tak över huvudet och fruktansvärt mycket kärlek. alla där är där för samma anledning. vissa har jobb, andra hjälper varandra att leta. visa runt i stan, festar, stöttar, lagar mat ihop. man är aldrig ensam, både på gott och ont. det är en början. ett rum i en hybel i Oslo kostar några tusen till, och det är inte säkert det står en säng när man flyttar in.. vi bodde 5 st i våran 4:a för 14000 i månaden, räkna själva.
och alla människor man lärt känna, vänner för livet. erfarenheter som jag aldrig vågat skaffa mig ''hemma''.
jag skulle aldrig avråda någon, det är en av dom bästa stunderna i mitt liv.
och hade jag aldrig flyttat hade jag aldrig träffat och lärt känna underbara Lina. och då hade jag aldrif umgåtts med henne när hon flyttade till Norrköping och DÅ hade jag aldrig kunnat övertala henne att gå till Hugo dendär kvällen. då jag träffade honom <3
o låten är till alla er som gjorde det värt att stanna.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: