det är inte att lämna in ett CV fullt av stavfel, till ett ställe som egentligen inte behöver folk just nu.
man slutar aldrig att förvånas, när tillomed markus, som är norsk, reagerar på en stavfel i ett CV som är skrivet på SVENSKA. ska det vara så jävla svårt att stava och skriva rätt ?
det är skillnad på att skriva på internet, sålänge du inte skriver en krönika så stava och förkorta hur mycket du vill och som jag, skit i att läsa igenom och rätta till bokstäver som fallit bort, ni förstår ju iaf vad jag menar.
brydde hon sig helt enkelt inte för hon visste att chefen var norsk ? eller var hon bara helt jävla hjärndöd ? vi hade iaf en kul stund och norskarna fick sig en lektion i svenska.
anledningen till att jag blir så förbannad är för det är så viktigt för mig. hur fan kan man vara så dålig på svenska, ärligt talat ? det enda som är viktigt för mig, som egentligen behöver vara det enda ämnet i skolan är svenska spåket och att kunna uttrycka sig i tal och skrift. vill man inte eller kan man bara inte ?
exempel: hotel och restaurang (här frågade markus, ''Lisa, stavas restaurant så på svenska ?'') INTE FAN GÖR HOTELL DET HELLER !
hon hade skrivit borås med litet B. HAHA. och varenda gång hon hade skrivit och i CV hade hon skrivit det med ett o. ooootroligt professionellt.
och jag, vem är jag då, som kommer och tror att ''hon är ju så jäävla bra på svenska'' ? jo, jag är faktiskt det. jo, för det första är jag bäst och för det andra har jag MVG i alla tre svenskakurser jag läste på gymnasiet.