gurgel på dig
det var en person som inte dök upp i onsdags, så jag fick opereras redan vid 12.30. den västa smärta jag någonsin känt i hel mitt liv var när de sprutade in sömnmedlet via katetern jag hade i handen, det kändes som armen skulle trilla av, jag skojjar inte. sen kändes det som jag var skitfull o sen somnade jag, underbart.
det första jag yrade om när jag vaknade ur första narkosen var att jag undrade om jag fick äta då. det fick jag inte, utan jag skulle försöka sova lite till, när alla andra barnen runt om på uva minsann fick både is och piggelin.
iaf, vaknar av att jag blöder i halsen o de bestämmer sig för att söva mig igen o bränna kärlet som är trasigt.. då var jag inte så kaxig, som tur var kom mamma o en sjuuuuuukt snygg narkosläkare, för de finns på riktigt med, men jag tyckte inte om honom iaf, för han var tvungen o tömma min magepå allt blod jag svalt, för att jag inte skulle syp under narkosen. 0,5 liter blod tömde de min mage på, via en platsslang genom näsan till magen, när jag var vaken. det var inte heller särskilt skönt, fast jag var bedövad. ungefär lite drygt fyra liter blod har en kvinna i min size. då är man inte det minska kaxig längre....
det andra jag yrade om när jag vaknde var den heta narkosläkaren, haha. min mami är underbar när hon väl vill. satt vid mig 4 timmar efter hon slutat jobba, jätettrött o jättehungrig.
men som sagt, tack alla som stöttat mig, det gick ju bra iaf, jag dog ju inte som vissa hoppades på.
nu sitter jag här o dricker en iskall kaffelatte, får inte dricka något hett, o jag har iaf kommit upp ur sängen. det gjorde jag knappt igår, tror jag hade lite feber med. painkillerserna är inte lika bra som sjukhusets morfin, men de hjälper iaf. kanske blir ett äventyr ut till fredda idag, om de inte tog ut sig alltför hårt igår, hihi. men då lånar jag en bil så jag kan åka hem ifall de krisar sig.
jag blir ju så fruktansvärt rastlös, o när man inte ärhelt matt i kroppen så lever jag för kör barra.
