allt har varit rätt lugnt, tills världens bästa tjej ringer o säger en massa saker som varken behövs eller vills veta.

alltså.

det är inte sant, den här staden är så liten att det blir fan flytta snart.
det är som sagt inte ens kul längre.
det är inte ditt fel, älskade dilla, men nu mår jag värdelöst och kan inte förstå varför.
klart som fan han är som alla andra.
jag ska sluta träffa annat folk än mina närmaste vänner, det spelar ingen roll, jag är dömd till att bli behandlad som allas tillfälliga musa.

och det blev inte bättre av det en annan söt tjej sa. det är fan så det är och det är det enda jag gör.
jag kan inte ens utnyttja folk.

jaha?

o hur ska jag ta mig igenom det här utan nån som jag kan låtsas med?

jaja. men söt är du iaf. nästan så det gör ont.